Ni som läst mina inlägg om Edward Gals masterclass på Olympia i London och Carl Hesters masterclass på Crofton Manor vet nog redan att man kan hitta många intressanta videoklipp på Horse & Country TV.


Om du inte upptäckt deras hemsida än så kommer här några tips på några godbitar du kan hitta där:

Dressyr:
Emile Faurie masterclass, del 1 och del 2.
Ferdi Eilberg masterclass

Hoppning:
Geoff Billington masterclass
Ellen och Joe Whitaker masterclass, del 1 och del 2.

Fälttävlan:
Lucinda Green clinic del 1 och del 2

Horsemanship:
Monty Roberts och Kelly Marks: Horsemanship Essentials

Enjoy!

Gårdagskvällen spenderade jag framför en inspelning av en masterclass som engelske dressyrryttaren Carl Hester höll på Crofton Manor förra året.

Clinicen innehöll inget nytt eller banbrytande men den var ändå intressant. Hester betonade hur viktigt det är med en avspänd och rakriktad häst som ryttaren kan reglera formen på. Han gav även sin syn på rollkur (hyperflexion) och berättade vad han tittar på när han letar ny häst.

Under clinicen visade han också sina egendesignade tyglar Fantastic Elastic (mer om dem i ett separat inlägg).

Vill du titta på Hesters masterclass? Klicka då här och här.

Vill ni se hur världsettan Edward Gal tränar sina hästar? På Olympia höll han en masterclass där han red en halvsyster till Totilas, Sister de Jeu, en tioåring efter Gribaldi.

Under clinicen betonade Edward hur viktigt det är med tempokontroll. Ryttaren måste kunna kontrollera hästens takt och steglängd, både på rakt spår och i rörelserna. Han rider med väldigt lätta hjälper och gör upprepade tempoväxlingar och övergångar för att få hästen att lyssna och vänta på honom. Det är en njutning att se honom rida, så mjukt och harmoniskt!



Klicka här om du inte kan se videoklippet.

Här kommer den sista delen med de frågor som ställdes till Patrik Kittel på hans clinic. Båda frågorna rörde utbildning av unghästar.

 

Hur lägger du upp den långsiktiga träningen för en 3- och 4- åring?

Patrik sa att han oftast inte tar emot så unga hästar, utan vill hellre få dem när de blivit 5 eller 6 år istället. Han menar att hans styrkor som ryttare gör sig mest till sin rätt på något äldre hästar, det finns andra som är betydligt bättre på att rida in och träna mycket unga hästar. Än en gång poängterade han att det är viktigt att känna till sina svagheter för att kunna utvecklas och göra rätt mot hästen.

 

Patrik tyckte att det var en svår fråga att svara på hur han lägger upp träningen för unghästar eftersom det är så olika beroende på hästen. Det stora målet är Grand Prix, men under resans gång sätter han flera delmål som han vill uppnå innan han går vidare med träningen.

 

Generellt tyckte han att många pressade sina talangfulla unghästar för mycket. Om hästen har lätt för att göra rörelser finns det en risk att ryttaren nöter och tröttar ut hästen. Om hästen tappar motivationen eller känner ett obehag på grund av trötthet är det en risk att man som ryttare arbetar in ett motstånd i unghästen istället för att utveckla den. Träningen måste anpassas efter hästen. Unghästklasserna kan vara en bra värdemätare men det går inte att säga att – Nu är hästen sju, då ska den gå St Georg. Utvecklingen går inte spikrakt uppåt, man stöter alltid på något hinder. Att utbilda hästar tar tid.

 

Hur arbetar man med en unghäst som är oliksidig?

 

Alla hästar är oliksidiga, precis som vi människor är höger- eller vänsterhänta. För att göra hästen mindre oliksidig är det viktigt att arbeta lika mycket åt båda håll. Serpentiner och volter är bra sätt att träna upp styrkan hos unga hästar.

 

Om hästen är väldigt oliksidig måste man angripa problemet ur ett helhetsperspektiv. Undersök hur hästen ser ut när den står på stallgången. - Har den mer muskler på ena sidan? - Finns det några spänningar i rygg eller nacke som hindrar hästen? Titta över utrustningen och kontrollera hur ryttaren påverkar hästen vid ridningen. Hur ser sadelns stoppning ut? - Hur sitter ryttaren i sadeln? Enligt Patrik är det vanligt att ryttare är sneda i rygg och bäcken och därför överför sin snedhet till hästen.

Den andra frågan till Patrik handlade om en häst som tidigare varit känslig men som blivit okänslig. Hur får man en häst känslig igen?

 

Först måste man undersöka om hästen är frisk. Har hästen ont är det inte ovanligt att den tappar sin framåtbjudning och står emot ryttarens hjälper.

 

Är hästen frisk, måste man försöka få hästen kvick för hjälperna igen. Patrik tyckte inte att man skulle byta till längre och skarpare sporrar, som många gör på okänsliga hästar. Istället ska man kräva ett direkt svar på hjälpen. Svarar inte hästen på en lätt hjälpgivning får man kicka till den, svarar den fortfarande inte så förstärk med spöet. Som ryttare måste man vara tydlig med att skänkeln betyder fram och tygeln betyder stopp. Det är bättre att hästen reagerar för mycket och far iväg mer framåt än man tänkt, än att den inte reagerar alls.

 

Som en parantes kan nämnas att Patrik inte tycker att man ska ha spö av ren vana när man rider. Hästen måste svara för skänkeln. Spöet ska endast användas vid tillfällen då det verkligen behövs t ex för att förstärka hjälpen på en okänslig häst eller för att hjälpa hästen med takten i piaff och passage.

 

Om hästen tappat motivationen blir den ofta trög för hjälperna. Patrik hade själv erfarenhet av en mentalt trött häst som inte reagerade för något. För att få tillbaka hästens framåtbjudning och arbetsvilja hade han galopperat hästen i fältsits och samtidigt ”retat” den lite – rufsade i manen och petade den på öronen – med resultatet att hästen vaknade till, började busa och tyckte det var roligt att ridas.

 

Hästens framåtbjudning ska aldrig bestraffas, den ska bara uppmuntras. Genom att variera arbetet och ge tydliga konsekventa hjälper så skapar och bevarar  man hästens känslighet.

Här kommer de efterfrågade svaren på frågorna som ställdes till Patrik Kittel på hans clinic.  Han gillade att prata den där Patrik, så svaren blev långa! Jag har därför delat upp frågorna i tre delar. Här kommer första delen, de andra två läggs upp under veckan.

 

Första frågan ställdes av en ryttare som hade en väldigt het 6-åring som hon fick sitta och bromsa på hela tiden. Hon undrade:

 

Vad ska man göra med en het häst och hur undviker man att det blir för mycket ”handridning” på en sådan häst?

 

Patrik tyckte att man först måste man se om man kan hitta en anledning till varför hästen är het. Kanske beror det på att den får för mycket eller fel sorts foder. Ett vanligt problem är att många ger ett för energirikt foder. Han hade själv bra erfarenheter av att ge havrefria foder till heta hästar.

 

Om inte fodret är orsaken kan man ta ett blodprov för att se om hästen har för höga muskelvärden. Om hästen snabb samlar på sig mycket mjölksyra i musklerna så blir den trött. Om en känslig häst snabbt blir trött kan bli stressad och het på grund att den inte orkar arbeta.

 

Det är även viktigt att aktivera hästen, något Patrik tyckte många hästägare var för dåliga på. En het häst mår ofta bra av att gå två pass om dagen. Hästen måste inte arbetas hårt båda passen, man kan ta ut den på en lättare runda i skogen på morgonen för att sedan arbeta mer aktivt under ett pass på eftermiddagen. Har man mycket jobb i veckorna och svårt att hinna, kan man försöka på helgen. Lite är bättre än inget. Om hästen går lugnt i hagen är det en fördel om den får gå ute några timmar. Om den bara stressar och skenar runt i hagen får det bara en motsatt effekt. Då är det bättre att gå en runda med den en extra gång eller springa med den en runda för hand. Patrik menade att det går inte att säga att "alla hästar ska gå i hagen", utan man måste utgå från den enskilda hästen.

 

Vid ridningen är det annars övergångar och åter övergångar som är det viktigaste. Fokus måste ligga på att få hästen att vänta och lyssna på sin ryttare. Först när den gör det kan den komma till avslappning. Man kan också prova att rida ut och galoppera den så den får göra av med lite överskottsenergi innan man börjar arbeta på ridbanan.

 

Många hästar är heta vad man än gör och då får man acceptera det. Om ryttaren är lite rädd och försiktig av sig är kanske inte det rätt häst för för just den ryttaren. Både häst och ryttare mår bäst av att vara med någon den passar ihop med. Patriks erfarenhet är dock att de flesta hästar lugnar sig när de blir äldre. När hästen blir äldre och kommer högre upp i klasserna är det en trots allt en fördel - och i riktigt höga klasser en nödvändighet - att hästen har en extra vilja och framåtbjudning.

Igår var jag på Patrik Kittels clinic i Flyinge. Clinicen inleddes med en presentation av Patrik, som gjort en kometkarriär i det svenska landslaget och utbildat ett 30-tal hästar till Grand Prix.


Först ut igår var två jättefina fyraåringar. Brigittas Kjellin red Security e. Sandro Hit och Maria von Essen red Pinoccio e. Metall. Hästarna var lite spända och tittiga när de kom in i ridhuset. Patrik betonade vikten av att miljöträna sina hästar redan vid ung ålder. Han menade att om dressyrryttare vill ha fullsatta läktare med en engagerad publik på tävlingarna så måste man också lära hästarna att klara av fotoblixtar och applåder. Klarar inte hästen det så får man träna mer. Lösningen är inte att publiken ska tvingas sitta knäpptysta för att inte skrämma hästen, som tyvärr ofta är fallet på dressyrtävlingar idag.

Både Birgittas och Marias häst hade gått 4 års-championatet  och var väldigt "klara" för sin ålder. Patrik ville att ryttarna skulle rida raka  linjer med hästarna, gärna en bit innanför sargen eftersom unga hästar har en tendens att "klättra" på sargkanten. Det är viktigt att inte kräva mer och mer av en unghäst hela tiden. Speciellt med de talangfulla hästarna är det lätt att glömma deras ålder ibland. Bara för hästen har lätt för att piaffera som fyra- femåring betyder det inte att man ska göra det. Man ska inte bara upprepa saker som hästen redan är bra på, då är det lätt att hästen tappar motivationen. Försök istället förbättra hästens svagheter och avsluta passet med något den är duktig på, så får den en positiv känsla efter träningen.


Efter fyraåringarna red Patrik sjuåringen Vision e. Briar som han lånat av Birgitta Kjellin. Patrick beskrev Vision som en häst med en lite sämre exteriör, men med ett stort hjärta och en vilja att arbeta. Med det kommer man långt!

Patrick inledde med att värma upp Vision i en "ponnytrav", små korta steg, och en låg form. Hästen förbereds för start i St Georg och Patrik visade hur han tränade in piruetter med tagen bakdel på volten. Om han fick några bra steg så gick han ur piruetten direkt istället för att sitta kvar för länge med risken att hästen tappar orken och därför få en obehaglig upplevelse av rörelsen. Det viktigt att sluta i rätt tid och få hästen att känna att det är lätt.

På en sjuåring kan man kräva mer kadens i gångarterna, men det är viktigt hästen är avslappnat spänstig och inte går på spänning. Balansen mellan positiv anspänning och negativ spänning är svår att hitta, men viktigt. När Patrick red Vision i tävlingsform och krävde lite mer samlig blev han jättefin! Stor skillnad från det första intrycket man fick av honom när han leddes in i ridhuset.

Därefter red Patrik den nioåriga Grand Prix-hästen Dry Sack e. Don Schufro som vanligtvis rids av Maria von Essen. Dry Sack är högrest med en tendens till att bli för hög och kort i nacken. Patrick poängterade att man måste anpassa ridningen efter vilken häst man sitter på. På en häst som Dry Sack låg fokus på att få honom rundare i formen och avspänd i överlinjen. På en lågställd häst får man istället fokusera på att få hästen i en högre form. Efter uppvärmningen red han piaff, passage och bytesserier. Hästen var väldigt känslig och ibland hoppade han till eller började piaffera av sig själv. Trots att Patrik inte bett om piaff så bestraffade han inte hästen utan försökte lugna honom med rösten istället. Ju högre upp i klasserna man kommer desto viktigare är det med en elektrisk häst och därför ska man försöka bevara känsligheten.

Patrik visade upprepade gånger att hästen måste svara direkt på hjälperna. Man ska absolut inte sitta och klämma, oavsett hästens temprament, utan ha avslappande ben. Svarar inte hästen är det bättre att kicka till den med skänkeln eller förstärka med spö för att få en reaktion för att sedan kunna komma till avslappning igen.

Som dressyrryttare är det också viktigt att rida olika programlinjer i träningen för att förbereda både sig själv och hästen på bästa sätt inför tävling. Patrik uppmanade därför alla att plugga in sina program i god tid och inte dagen innan start!

På alla hästar använde Patrik rösten väldigt mycket. Olika röstkommandon fick hästen att öka eller sänka tempot eller stanna helt. Trots att han inte ridit hästarna mer än en gång tidigare så förstod de snabbt och lyssnade på hans röst. Han berömde också mycket med rösten när de gjorde rätt.

Patrik poängterade att om man stöter på problem så måste man analysera sig själv också, inte bara hästen. Bara genom att vara medveten om sina svagheter kan man bli bättre. Själv avslöjande han att galoppombyten är hans svaga sida. Han poängterade att skillnaden mellan en bra och en dålig ryttare är att en bra ryttare tar hjälp för att lösa sina problem. Det är ingen svaghet att säga att man har problem! Snarare tvärtom.

Avslutningsvis fanns det utrymme för frågor från publiken. Patrik var väldigt öppen och sa att alla frågor var tillåtna, oavsett om de rörde clinicen eller något annat. Den brännande frågan var givetvis om någon skulle fråga om framridningen i Odense, hyperflexion eller blåa tungor. Svaret? Ingen tog upp det! Istället blev det frågor om heta hästar och vad man ska göra med en häst som är okänslig för hjälperna.

Sammanfattningsvis tycker jag att Patrik gav intrycket av att vara en ödmjuk och sympatisk person. Det var en pedagogiskt bra upplagd clinic och man fick flera bra tips med sig hem!

Igår var jag på den utsålda clinicen med Meredith Michaels-Beerbaum i Flyinge. Det var ett jättefint arrangerat av Leksandsknäcke. Alla i publiken fick varsin goodiebag och väldigt god fika i pausen.

Meredith undervisade två grupper, en med yngre hästar och en med äldre mer rutinerade hästar. Hon red inte själv i Flyinge eftersom hon är gravid i femte månaden. Hon har trappat ner på ridningen på grund av sin graviditet och rider endast Shutterfly och Checkmate hemma.

Det var jätteintressant att höra henne berätta om sitt system som bygger på det allra mest grundläggande i all ridning. Du ska kunna bromsa, gasa och svänga höger och vänster. När detta fungerar kan du rida vilken världscupbana som helst. Så sant, och så svårt.

Meredith betonade vikten av att behålla framåtbjudning och rytm. Hästen ska själv arbeta med hindret, vara framme för skänkeln och ryttaren måste ha mjuka händer och inte "frysa fast" innan hindret. Soft hands, upprepades mer än en gång.

Team Leksands- medlemmen Magnus Gällerdahl och Marcus Hägglund red i båda grupperna. I unghästgruppen red också Ellinor Ekström och i gruppen med mer rutinerade hästarna red Petronella Andersson. Det roliga var att se att ryttarna verkligen tog åt sig av hennes instruktioner vilket gjorde att hästarna hoppade bättre och bättre.