Freja Lindskog drömmer om att bli en professionell hoppryttare. Med mottot "friskt vågat hälften vunnet" gör hon en helhjärtad satsning för att nå sitt stora mål. I bloggen Freja Lindskog - Livet på Lindgården hoppas hon kunna inspirera och peppa andra att förverkliga sina drömmar.

 

Freja och Prins Tage

Tävlingsdebuterade som fyraåring

Sextonåriga Freja Lindskog har haft hästar runt sig under hela sin uppväxt. Några tankar på att sluta med hästarna har aldrig funnits.

 

- Hästarna betyder allt för mig. Det är något speciellt med hästar som man inte kan uppleva med andra djur, de är underbara på alla sätt!

 

Första ponnyn fick Freja redan innan hon kunde gå. Hon tävlingsdebuterade som fyraåring med shettisen Metti på Ystad Ridklubbs blåbärstävling. På D-ponnyn Tartuffe lärde hon sig rida ordentligt.

 

- Jag började rida honom när jag var nio år. Tartuffe var den perfekta barnponnyn – jättesnäll och lite lat.

 

Läromästaren Liva har betytt mycket

Frejas första stora häst var Liva (-89 Frøy - Solist). Skimmelstoet hade gått 150- hoppningar och var en perfekt läromästare för Freja när hon började rida stor häst.

 

- Det är Liva som tagit mig dit jag är idag. Hon har varit en bra läromästare och gav  mig en bra övergång från ponny till häst.

 

Att Liva har betytt mycket för Freja märks tydligt.

 

- Vi har haft så kul tillsammans på tävlingsbanorna. Hon är verkligen min bästa vän!

 

Tillsammans tävlade de upp till 110-klasser innan Liva gick i pension. På deras sista hopptävling tillsammans i somras blev de placerade.

 

- Det blev ett perfekt avslut för oss. Nu planerar vi att betäcka henne.

Freja och Liva på deras sista tävling tillsammans

 

Prins Tage ska ta Freja till nya höjder

Freja hoppas mycket på sin nya häst, Prins Tage (-92 Landprinz-Ceylon), som tävlat upp till 140- hoppningar med Niklas Måneschiöld.

 

Prins Tage har mycket egen vilja, men är en perfekt häst för Freja att utvecklas på. Målet är att debutera 120 i början av nästa år.

 

- Han har en kapacitet och kvaliteter som jag inte fått uppleva på någon av mina tidigare hästar. Med honom har jag en möjlighet att utveckla min ridstil och ta mig ett steg längre.

 

Framtidslöfte i Amber

Freja hoppas även på att få tillbaka Preston till tävlingsbanorna, en häst som fick stora lovord men som tyvärr tvingades till operation på grund av en lös benbit.

 

- Om det finns någon framtid för oss två igen vet jag inte, det får tiden utvisa. Men jag hoppas på det!

 

I stallet står även framtidslöftet Lindgårdens Amber (-05 Udd- Illusion).

 

- Eftersom hon fortfarande är en unghäst vet jag ännu inte vilken kapacitet hon har, säger Freja som inte har någon brådska med Ambers utbildning.

 

- Det viktigaste är att hon tycker träningen är kul, tappar hon motivationen låter jag hennes vila. Jag hoppas  att hon blir en bra hopphäst, men hennes exteriör och gångarter passar egentligen lika bra för dressyr.

 

Lindgårdens Amber

 

Samspel med hästen viktigast

Det viktigaste för Freja är att skapa ett samspel med hästen, både i hästhanteringen och i ridningen.

 

- Jag är en tänkande ryttare som hela tiden försöker göra det bästa för både mig och hästen. Det allra viktigaste är att vara konsekvent, tålmodig och mjuk.

 

Hon inspireras av Natural Horsemanship, där mycket av träningen utgår från hur hästen tänker och beter sig.

 

- Jag har alltid varit en bokmal. Mycket av mina kunskaper kommer från olika böcker. Jag tycker det är en plikt för oss ryttare att lära oss hur både hästen och vi ryttare fungerar. Det är en förutsättning för att kunna utvecklas.

Familjen hjälps åt i stallet

Freja bor och har sina hästar på Stall Lindgården i Löderup på Österlen. Lillasyster Julia rider också och under veckodagarna hjälper deras mamma systrarna i stallet.

 

- De dagarna jag kommer hem sent från skolan har mamma oftast fixat i stallet så jag kan ge mig ut och rida direkt.

 

- På helgerna både mockar och rider jag. Jag har lärt mig att göra allt på ett löpande band, då hinner man inte med att fundera om man verkligen orkar ta fler hästar eller hellre vill gå in i värmen.

 

Allvarlig olycka

Freja har även tränat och tävlat voltige på elitnivå. Sista träningen med voltigelaget innan deras första SM-start slutade i förskräckelse. Laget var sent ute med att välja övningar till kuren och testade därför slumpmässigt olika saker för att se vad de klarade av.

 

- Helt plötsligt fick jag för mig att göra en kullerbytta av hästen. Jag hade gjort det tidigare och då hade det gått jättebra, men denna gång vred jag mig på ett konstigt sätt och trillade ner under magen på voltigehästen Sickan. Jag hamnade med huvudet bland hovarna och Sickan råkade slå till mig i bakhuvudet i ett av galoppsprången.

 

Freja minns inte själva olyckan, bara att hon vaknade upp bland sina lagkamrater.

 

- Jag förstod inte varför alla satt i en ring runt mig. Först trodde jag att jag blivit blind för jag såg suddigt och då blev jag självklart väldigt ledsen.

 

Frejas mamma fick tag på en läkare som bodde i närheten. Läkaren rekommenderade att de skulle åka direkt till sjukhuset.

 

- Jag minns inte så mycket från Ystads sjukhus, men tydligen hade jag blivit vild och kastat saker och sparkats. De röntgade mig och efter det blev jag direkt skickad med ambulans till akuten på Lunds lasarett.

 

Röntgen visade att Freja hade fått en spricka i skallen. Genom sprickan hade det åkt in luft som tryckte på hjärnan. Hon hade även fått en hjärnskakning av smällen.

 

- Trycket på hjärna gjorde att jag blev sådär vild och konstig. När de frågade om jag visste var jag bodde så svarade jag "London". Det är lite lustigt för jag har aldrig varit i England men har alltid känt en koppling dit.

 

Det tog tid innan hjärnan blev helt återställd efter olyckan. I mer än ett år var Freja ljudkänslig och fick huvudvärk när hon tvingades anstränga sig. Trots att det tog tid att återhämta sig är hon glad att hon inte fick några bestående men av olyckan.

 

- Jag hade verkligen tur i oturen.

 

Framtiden

Att vägen till den yppersta eliten är lång och tuff är Freja väl medveten om. Förebilden är John Whitaker som inte haft de bästa ekonomiska förutsättningarna, men som lyckats nå toppen tack vare hårt slit.

 

- Man får försöka göra det bästa av det man har. Jag ska kämpa så får vi se hur långt det räcker, det får bära eller brista.

 

Freja och Preston

 

 

Prylkoll med Freja

 

Hjälm – Charles Owen Wellington och Eurolite

Handskar – Roeckl

Ridbyxor – HKM

Stövlar – Mountain Horse och Treadstone

Sadel – Stübben och Crown

Benskydd – Hööks Showmaster

 

 

Alla bilder i intervjun tillhör Freja Lindskog.

Dressyrryttare, heltidsstuderande och hästskulptör - Liv Borglund har många järn i elden! I bloggen Aramis, Rigoletto & jag - betraktelser från dressyrens värld får vi en inblick i hennes vardag tillsammans med hästarna.

Tävlat i hoppning

Liv Borglund, 32 år, har varit hästintresserad sedan barnsben. Första ponny, Misett, fick hon när hon var tio år, innan dess hade hon ridit några år på ridskola.

 

Under ponnytiden tävlade Liv både i hoppning och i dressyr. Första placeringen kom i en lokal hopptävling, på en ponny som hon själv utbildat.

 

- I det ögonblicket kändes det som om jag vunnit OS, minns Liv.

 

Tävlingsmeriterna på ponny innefattar starter i såväl hoppallsvenskans division II som dressyrallsvenskans division I och II. Dressyrintresset tog dock överhanden när hon skaffade stor häst som 16-åring.

 

- Dressyr är som en enda stor konstart! Och jag älskar konst, svarar Liv när jag frågar varför hon valde att satsa på dressyr.

 

Skulpterar hästar i keramik

Intresset för hästar och konst förenas i det egna företaget HippoArt, där hon skulpterar hästar i keramik.

 

Liv är en uppskattad konstnär och hennes maffiga keramikhästar ställs ut på gallerier över hela Sverige. Vid avtackningen av Briar i somras på Falsterbo Horse Show överlämnades en av hennes keramikhästar som minnesgåva.

 

En av Livs hästskulpturer

 

Änglavakt

Livs gamla tävlingshäst Rigoletto (-94 Chapman-Caracas) sätts för tillfället igång efter en lång vila efter ligamentskada. Hans livslust går inte att ta miste på. Bockningsserier är Rigolettos specialitet, gärna inför så många åskådare som möjligt - ”ju fler desto bättre”.

 

Om ödet velat annorlunda hade Rigoletto inte funnits kvar i livet idag. Liv minns med fasa när Rigoletto sprängde staketet och skenade ut på en hårt trafikerad väg.

 

- Jag sprang i panik efter, men kunde bara se hur han försvann ut på vägen men min sikt skymdes av ett hus. Det enda jag såg var att det kom en stor lastbil och att risken att de två skulle kollidera var överhängande. Några millisekunder stod jag bara still och väntade på lastbilens tutande och tjutande däck. Det var fruktansvärt!

 

Lyckan visste inga gränser när hon fick se Rigoletto galoppera fram bakom huset, vid sidan av vägen, oskadd och lika galen som alltid, medan lastbilen fortsatte sin färd bortåt.

 

Liv och Rigoletto

Variera och anpassa träningen

Livs fokus ligger numera på unghästen Aramis af Mecklenburg (-04 Dream of Heidelberg II– Sonnenstrahl), som tagit över som tävlingshäst efter Rigoletto. Tillsammans tränar och tävlar de med siktet högt inställt.

 

- Det stora målet med Aramis är att rida Grand Prix.

 

Men än så länge är Aramis en unghäst och Liv skyndar långsamt. Det viktigaste är att anpassa träningen efter hästen.

 

- Man måste vara uppmärksam på hästens signaler. Varför beter den sig som den gör? Vad försöker den säga till mig? Om hästen inte är redo för unghästkval ska man inte starta, även om man redan anmält.

 

Hon poängterar också hur viktigt det är att variera träningen, både för unga och för gamla hästar.

 

- Jag tycker att det är oerhört viktigt att hästarna får vara ute mycket i naturen och hämta energi och livsglädje.

 

Femårige Aramis rids ut i naturen och hopptränas utöver dressyrträningen

Många timmar i stallet

Liv läser masterprogrammet vid Lunds universitet och bor i stan tillsammans med sambon Marcus och schäfern Zäta. Rigoletto och Aramis står uppstallade i ett fullservicestall med tillgång till ridhus och fina ridvägar utanför knuten.

Trots att mockning och fodringar ingår i hyran tillbringar Liv många timmar i stallet varje dag.

- Aramis lindas inför varje pass och rids antingen ut en sväng eller i ridhuset under 40-45 minuter. Tillbaka i stallet spolar jag hans ben, känner igenom honom, borstar och lägger på nattäcke. Om inte min hästskötare tagit hand om Rigoletto genomgår han liknande procedur.

- Innan jag åker hem ser jag till att skåpet är snyggt och ordentligt, lindar ihop lindor, smörjer och ser om något behöver tas hem för tvätt.

 

Mjuk och lyhörd

Liv beskriver sig själv som en mjuk och vaksam ryttare som är lyhörd på hästens signaler.

 

- Jag har fått lära mig att sitta korrekt från början och det är något jag verkligen är glad för.

 

Någon speciell förebild inom ridsporten har hon inte. Istället beundrar hon alla, kända som okända, som rider korrekt och som lyssnar på sin häst.

 

- Ryttare som inser hästens begränsningar och utvecklar dess kvaliteter är värda all respekt, menar Liv.

 

Alla hästar har betytt mycket

Liv menar att det är omöjligt att rangordna vilken av hennes hästar som betytt mest för henne. Alla hästar som passerat genom åren har format henne till den person hon är idag.

 

- Min första ponny Misett har en alldeles speciell plats i hjärtat, men även min nuvarande Rigoletto är en helt underbar och fantastisk individ som har lärt mig väldigt mycket.

 

- Aramis tror jag blir den häst som tävlingsmässigt kommer att betyda mest för mig.

 

Liv hoppas mycket på Aramis

Totilas är drömhästen

När jag ber Liv beskriva drömhästen så vill hon helst ha en hingst med luftiga gångarter, högrest med väl ansatt hals och långbent, gärna modell grövre. Det är viktigt att hästen har självförtroende, en utstrålning och en uppsyn som säger ”här kommer jag”.

 

- Ja, vi kan väl säga Moorlands Totilas så förstår alla, skrattar Liv.

Vill rida kür i Globen

Liv är musikentusiast och hoppas få tillfälle att rida några kürprogram i framtiden. Målet är att ta sig så högt som möjligt inom dressyren.

 

- Att få rida in i Globen är en liten dröm som jag har!

 

Om det blir Aramis eller en ny förmåga som tar Liv till de stora tävlingarna får framtiden visa.

 

 

Prylkoll med Liv

 

Hjälm – Horka och MIPS
Handskar - Roeckl

Kavaj – Pikeur

Ridbyxor – Pikeur

Stövlar – Cavallo

 

Kandar – Sabre

Träns – Passier

Sadel - Passier

Schabrak – Eurostar, Mias, Granngården

Lindor – Mias, Eskadron

 

 

Alla bilder i intervjun tillhör Liv Borglund

Nittonåriga Johanna Bengtson har målsättningen klar - hon ska nå eliten i hoppning! I den populära bloggen Hoppryttarinnan får vi följa hennes satsning mot toppen tillsammans med ögonstenen Anton.


Började som dressyrryttare
Johanna är uppvuxen i Stockholm och började rida på Östermalms ridskola när hon var 6 år.

Att det blev hoppning som Johanna skulle satsa på var inte självklart. Från början var det istället dressyr som gällde.

- Hoppningen blev jag inte intresserad av förrän jag fyllde 13 år. Då kom jag fyra i en tävling med en ponny som jag bara ridit på några gånger. Det var min första hopptävling och jag gjorde det mest på skoj.

Johanna tycker fortfarande att det är roligt att träna dressyr och markarbete. En gång i veckan tränar hon dressyr för Malin Cohlin.

- Jag tycker att det är viktigt att understryka hur viktig dressyren och markarbetet är för hoppryttaren och hopphästen. Allt mellan hindren är ju egentligen markarbete. Jag jobbar mycket lydnad och dressyrövningar för att forma min häst som jag vill ha den, säger Johanna.

 

Tävlade på ridskolans hästar

Tävlingskarriären startade på ridskolans hästar. Med C-ponnyn Epsilon var Johanna med i SFK:s division II- lag under 2005.

 

- Det gick bra fram till finalen där laget tyvärr fick lite för många fel. Felen kom på grund av oerfarenhet, vi hade inte startat så många LB tidigare, minns Johanna.

 

- På Epsilon vann jag även en höjdhoppningstävling under en luciashow när vi klarade en 1.40- oxer. Han hoppade alltså över sin egen höjd (!) och jag hade tidigare hoppat 1.10 som högst. Då kände jag att det här vill jag satsa på!

 

Egen ponny

När Johanna vann ”Ryttarstadionmästerskapen” med en av ridskolans D-ponnyer, tyckte Johannas mamma att det var dags att köpa en egen ponny.

 

- Dagen då min mamma ringde till mig i skolan och sade att vi skulle köpa häst är en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag var 16 år och hade tjatat hela livet om en egen ponny och det lönade sig till slut!

 

Att hitta en passande ponny var lättare sagt än gjort. Den första ponnyn som de var intresserade av att köpa klarade inte veterinärbesiktningen. När de tittat på ytterligare16 ponnyer inom loppet av fyra månader hittade de honom - Baile na Gleanna!

 

Connemaravalacken Baile na Gleanna (-96 Calla Boy-Robin Hood), ”Glenn”, hade tidigare tävlat LB på Irland.

 

- När jag fick honom kunde han ingenting, han bara rusade mot hindren. Det tog väldigt lång tid innan all träning började ge resultat, men efter två års envis träning startade vi Msv B, säger Johanna.

 

Johanna och Glenn tävlade upp till MsvB

Lugn och följsam ridning

Att gå från dressyr till hoppning är inte helt okomplicerat. Johanna menar att hon har en tendens att sitta för framåtlutad och titta ner när hon hoppar, något hon tror beror på att hon blivit hoppryttare ”på senare dar” (om man nu kan säga så om en nittonåring!).

 

- Det är brister som jag är väl medveten om och jobbar med. Så länge det inte stör ridning eller häst så är det okey, anser Johanna.

 

När jag frågar om hennes bästa sidor tvekar hon och erkänner att det oftast är lättast att fokusera på de dåliga sidorna istället för de bra.

 

- Mina bästa egenskaper som ryttare är nog mitt lugn, min följsamhet och att jag är snabb att korrigera. Min filosofi är att vara bestämd när det uppstår situationer och att vara noga med att berömma hästen när den gör rätt.

 

Hittade häst i Tyskland

När Johanna fyllde 18 år, och ponnytiden var slut, såldes Glenn. Ny i stallet blev Anton (-02 As di Villagana – Raphael), Johannas första stora häst.

 

På en annonssajt hittade Johanna en liten annons utan någon bild, där det stod ”lovande 6-åring” och ”placerad i Hannoverchampionatet samt kvalad Bundeschampionatet”.

 

Johanna skickade iväg ett mail och frågade efter mer information och bilder. När hon fick se bilderna som skickades tillbaka blev hon såld direkt – vilken drömhäst!

 

- När jag kom ner till Tyskland för provridning hade de tagit fram sex hästar som de tyckte passade med beskrivningen av min ridning, men jag provred bara fyra av dem. De andra två var alldeles för grova för mig så det var inte ens värt att provrida. De lyckades matcha min ridning riktigt bra med tre olika hästar, men det var den sista och högsta hästen som passade bäst.

 

Hästen som passade bäst var alltså Anton, han som Johanna sett i annonsen.

 

- Jag som absolut inte skulle ha en brun häst över 168 cm, kom hem från Tyskland med en brun långbent häst på 172 cm i mankhöjd!

 

Visserligen är Anton väldigt ädel, men det har inte varit så lätt alla gånger att rida en så stor häst.

 

- Jag kan få svårt att få ihop honom ibland. Han är väldigt lång i kroppen och jag är bara 161 cm lång och väger ca 50 kg själv.

 

- Men nu, när jag äntligen börjat hitta knapparna på honom och fått rätt betsling, så lyssnar han riktigt bra på mig och mina hjälper!

 

Numera har Johanna bättre kontroll på stora Anton

Målsättningen för nästa år är klar

Tillsammans med Anton har Johanna placeringar i 1.30-klasser. De har debuterat i 1.35 under hösten och målsättningen för nästa år är klar.

 

- Förhoppningsvis kan vi starta och göra fina resultat i 1.40-klasser nästa år. Om vi känner oss redo så kanske vi även kan debutera i svår 1.45-hoppning, säger Johanna.

 

- Jag har börjat träna mycket fys- och mentalträning så att jag i alla fall är fit-for-fight.

 

Kontakten med Anton är speciell

Antons bästa egenskaper är hans inställning och att han alltid ställer upp för sin ryttare. Han känner direkt av om det är tävling och allvar på gång.

 

- Hemma är han goshästen som vill sticka ner huvudet under armen när man mockar och bli kliad i öronen. På tävling är han den kompletta tävlingshästen som blir totalfokuserad när det är allvar. Anton blir som en annan häst på tävling!

 

Det är uppenbart att Anton betyder mycket för Johanna.

 

- Jag älskar honom något enormt, det går inte ens att uttrycka i ord hur mycket han betyder för mig. Han är mitt liv och jag hade inte kunnat leva en dag utan att veta hur han hade det. Även Glenn har betytt mycket för mig, men kontakten mellan mig och Anton är starkare.

 

Anton betyder allt för Johanna

Nära olycka

I början av året var Johanna med om en obehaglig händelse som kunde ha slutat riktigt illa. Den siste januari hade hon varit och tävlat med Anton på Björkviks Ryttarförening. Det hade varit snökaos hela dagen och väglaget var halt på hemvägen.

 

- För att komma till stallet där jag har Anton måste man upp för en brant uppförsbacke. När vi skulle köra upp för backen fastnade bilen och transporten, så vi bestämde oss för att lasta ur Anton och leda honom till stallet. Jag stod inne i transporten för att ta ut Anton och min mamma och plastpappa stod bakom transporten och skulle öppna luckan, när bilen plötsligt började rulla bakåt mot ett stup vid sidan om backen. I panik fick jag kasta mig ut från transporten och dra i handbromsen!

 

Incidenten slutade lyckligt och alla klarade sig, men Johanna hamnade i ett chocktillstånd senare under kvällen.

 

- Usch, det var hemskt, jag såg alla möjliga syner framför mig, säger hon.

 

Förebilden är Helena Persson

Johanna inspireras av ryttare som Rolf-Göran Bengtsson och Meredith Michaels-Beerbaum, men den största förebilden är Helena Persson. Johanna har tränat för den sjufaldig SM-vinnaren i tre år och under de åren har hon utvecklat sin ridning enormt.

 

- Helena är en förebild med sin stilrena och mjuka ridstil. Hon är dessutom en jättetrevlig, ödmjuk och hjälpsam person som gläds åt andras framgångar, säger Johanna när hon beskriver sin tränare.

 

Helenas framgångar är resultatet av hårt arbete. Hon har aldrig fått några ”färdiga” hästar utan själv utbildat och tagit fram sina topphästar. Att Helena visat att det går att lyckas, även utan de bästa ekonomiska förutsättningarna, inspirerar Johanna att satsa vidare.

 

- Helena har själv sagt att hennes framgångar inte beror på talang, utan hårt arbete, säger Johanna.

 

På träning för Helena Persson

Vill rida mästerskap

Johanna är 19 år och tog studenten i våras, sedan dess har hon tillbringat den största delen av sin tid med att rida och vara i stallet. Hon skulle gärna vilja arbeta en period hos en bra ryttare för att utveckla sin ridning. Den långsiktiga målsättningen är att rida svår klass internationellt.

 

- Drömmen är att rida något mästerskap, säger Johanna när jag ber henne berätta om sina framtidsplaner.

 

Vägen till internationell mästerskapsnivå är lång och svår, men Johanna Bengtson är beredd att kämpa för att försöka förverkliga sina drömmar.

 

 

Prylkoll med Johanna

Hjälm – GPA Titium och GPA Tone on Tone

Kavaj – Pikeur Fabienne Junior

Handskar – Roeckl

Ridbyxor – Pikeur

Stövlar – Parlanti America Zip

Strumpor – Celeste Stein

 

Träns – Dyón (vid tävling), GlenGordon, Hubertus, Pessoa

Förbygel/Martingal – Tophorse Luxus

Sadel – E. Jeffries Exellence

Schabrak/Luva – Anna Scarpati, Equiline, Tattini, PW

Stigbyglar – Sprenger Bow Balance

Benskydd – Veredus Carbon gel


Alla bilder i intervjun är lånade från Johannas blogg.

Emelie Brolin är dressyrryttaren som i princip föddes på hästryggen! Hon är uppväxt på ridanläggningen Brolöten, där hon idag driver ett konferens- och dressyrcentrum tillsammans med familjen. I sin hästblogg på Team Agrias hemsida delar hon öppet med sig av sina med- och motgångar som professionell dressyrryttare.

 

Emelie ingår i Team Agria, som består av morgondagens främsta ryttartalanger

Medfött hästintresse

Att Emelie Brolin blev hästintresserad kom inte direkt som någon överraskning. Hennes mormor och morfar startade i början av 70-talet uppfödning av connemaraponnyer på Brolötens stuteri – en verksamhet som Emelies mamma Chris senare övertog. Chris har själv en dressyrkarriär bakom sig med tävlingsmeriter upp till svår klass.

 

- Det har alltid varit självklart från min sida att hålla på med hästar. Jag visste vad jag skulle göra redan innan jag kunde gå, säger Emelie.

- Det är aldrig någon som har pushat eller tvingat mig att satsa på ridningen. Både mamma och pappa hade stöttat mig om jag valt att satsa på något annat, men det har aldrig varit aktuellt.

 

Dressyren lockade mest

Med tanke på Chris bakgrund som dressyrryttare föll det sig naturligt att Emelie valde att satsa på just dressyr.

 

- Jag var för feg för hoppning, svarar Emelie lite skämtsamt.

 

- Sen har jag alltid varit tävlingsmänniska, och jag förstod att jag kunde bli bättre på dressyr med en mamma som var GP-ryttare i dressyr.

 

NM- guldet en höjdpunkt

Emelie, som numera tävlar på seniornivå, har en imponerande meritlista. Hon har internationella placeringar på både häst och ponny och 2 NM-guld, 12 SM-guld och 11 DM-guld.

 

- NM- guldet med Contact var en helt otrolig upplevelse, svarar Emelie när jag ber henne välja det största ögonblicket hittills i karriären.

 

Förlorade sin häst i tragisk olycka

Men Emelie har också fått uppleva de ibland brutalt tvära kast som livet med hästar kan innebära. För några år sedan förlorade hon sin lovande tävlingshäst Winston när han tragiskt bröt nacken i boxen. Tiden efter olyckan var oerhört svår för Emelie.

 

- Jag hade väldigt svårt att acceptera att något sådant kunde hända. Det var en svår sorg att förlora en så fantastisk häst på ett så fruktansvärt sätt.

 

Tävlingshästarna

Idag har Emelie tre lovande tävlingshästar som hon satsar på.

 

Briman (-01 e Briar- Martini) hoppas hon mycket på. Målet är att rida lilla rundan med honom nästa år och eventuellt komma ut på någon internationell tävling.

 

- Han är en stor maffig häst som jag tror kan bli en riktig stjärna om allt går vår väg. Han har det lilla extra som faktiskt krävs, säger Emelie.

 

Även Concept (-02 e Prestige- Furioso II) har stor potential. Emelie beskriver honom som en gentleman som alltid försöker göra sitt bästa. Concept är halvbror med Emelies tidigare stjärna Contact, som lillebror Christian numera rider och tävlar.

 

Emelie och Concept på Breeders i Flyinge.

 

Tränar för Anky von Grunsven

Mamma Chris, som är B-tränare och dressyrdomare, är den som hjälper Emelie med träningen till vardags. Emelie tränar även för Patrik Kittel och Mattias Jansson – och för världsstjärnan Anky von Grunsven!

 

Hon är nyss hemkommen till Brolöten efter en träningsperiod nere hos Anky i Holland.

 

-  Anky är en otroligt sympatisk tränare. Hon förklarar allting väldigt enkelt och så är hon väldigt engagerad i min träning. Man blir verkligen inspirerad av henne!

 

Emelie och Briman på ett träningspass för Anky

 

Förebilder

Världsstjärnan Anky von Grunsven är självklart en stor förebild för Emelie. Men även, lite oväntat, hoppryttaren Malin Baryard.

 

- Malin är så oerhört ödmjuk och är en bra förebild för sporten. Hon har tagit svensk ridsport ”ett steg” längre, säger Emelie.

 

Hårt arbete

Emelie arbetar heltid med att utbilda och tävla hästar. Hon lever det liv som många hästintresserade bara drömmer om.

 

- Det är ett drömjobb eftersom man får arbeta med det man brinner för och älskar.

 

- Men det är ingen dans på rosor! Även om det har sina fantastiska fördelar så är det ingen glamour i vardagen. Det är hårt arbete och tuffa utmaningar för alla som håller på med detta.

 

Arbetsvilja viktigare än talang

Hon beskriver sig själv som otroligt envis och målmedveten. Det är hennes arbetsvilja som tagit henne dit hon är idag, inte talang.

- Jag har inte den bästa sitsen och det finns säkert massor av ryttare som har en bättre timing. Men även om det krävs fler träningstimmar för mig i ridhuset än vad det gör för en ”talang” så har jag viljan att göra det.

 

- Det är inte talang som gör att man orkar rida åtta hästar om dagen eller orkar köra lastbilen på natten efter tävlingar. Ibland tvingas man rida långt fram på kvällen om något oväntat händer i stallet under dagen - och det gör det ofta inom den här sporten. I de situationerna är arbetsvilja betydligt viktigare än talang.

 

Emelie kör själv hästlastbilen ner till Anky i Holland

 

Älskar sina hästar

Att Emelie älskar sina hästar råder det inga tvivel om. Just kärleken till den enskilda individen är det som Emelie menar är hennes bästa egenskap som ryttare.

 

- Jag ser inte hästen som ett redskap, det värsta jag vet är ryttare som pratar om hästen med formuleringen ”den”. Jag har smeknamn på alla min hästar och behandlar dem som en familjemedlem.

 

- Jag byter heller inte ut en häst när resultatet varierar utan är väldigt trogen min tävlingskamrat både på gott och ont.

 

Speciell relation med Contact

Emelie har tränat och tävlat många ponnyer och hästar genom åren. På frågan vilken häst som betytt mest genom åren nämner hon två, King Co och Contact.

 

- B- ponnyn King Co har betytt mest för min karriär. Det var med honom jag red mitt första SM och med honom som jag började ta dressyren på allvar.

 

- Känslomässigt är det Contact. Vi har en väldigt speciell relation och jag är övertygad om att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom.

Framtidsplaner

Emelie satsar på att bli en internationell tävlingsryttare i dressyr och hoppas etablera sig på den allra högsta nivån.

 

- Om tio år rider jag Grand Prix internationellt, svarar Emelie när jag frågar henne om framtidsplanerna.

 

- Sen hoppas jag att jag kommer rida OS någon gång i framtiden.

 

Ja, varför inte. Med envishet och målmedvetenhet kommer man långt!

 

Emelie och Vinyl på Scandinavian Open i Falsterbo

 

PRYLKOLL med Emelie

Hatt – Cavallo

Hjälm – Charles Owen

Handskar – Roeckl

Frack – Golden dress

Kavaj – Hoppmärke (själv sytt in den)

Ridbyxor – Pikeur, modell Lascara

Stövlar – Petrie, modell Anky och Treadstone vinterstövlar

Ridskor – Treadstone

Kandar – Otto Schumacher

Träns – Otto Schumacher och Treadstone

Sadel – Amerigo och Childeric

Schabrak – Sjöhagen Wear

Lindor – Sjöhagen

Benskydd – Ankys märke mfl

Boots – Eskadron

 

Alla bilder i intervjun är lånade från Emelies blogg

Många har hört av sig och frågat hur jag väljer ut vilka bloggare som kommer intervjuas. Några har lämnat tips på intressanta hästbloggar som ni följer, och några vill att jag ska intervjua just dem.

Först måste jag säga att det är jätteroligt att så många tycker om idén! Hur väljer jag då? I första hand har jag frågat dem som jag själv följer. Det är omöjligt att intervjua alla hästbloggare som ni säkert förstår, det är inte heller min ambition.

Det betyder inte att det är omöjligt att även några andra - som jag inte känner till i nuläget - kan bli aktuella senare. Jag tittar på alla bloggar som jag blir tipsad om i kommentarerna. Så fortsätt dela med er av era synpunkter och tips!

Stort tack till alla er som kommenterat intervjun! Så roligt att ni gillar idén med en intervjuserie:)

I den välbesökta bloggen Tävlingsryttaren kan vi följa den framgångsrika juniorryttaren i hoppning Mikaela Zimdahl. I bloggen skriver hon om sin vardag med hästarna hemma på gården i Norrtälje och om deras tävlingsresultat i Sverige och utomlands.

 

Började rida på en shetlandsponny

Ridkarriären startade som femåring på en shettis som stod i ett stall nära det bostadsområde som Mikaelas familj bodde. Sin första ponny fick hon några år senare när familjen flyttade till en hästgård.

 

Framgångsrik på både ponny och häst

Mikaela tävlade framgångsrikt på ponny och red SM på B-, C- och D-ponny. Efter att ha tävlat i de högsta klasserna på ponny gick hon över till stor häst för ett och ett halvt år sedan.

 

Tillsammans med stallets stjärna Saturnus (val f-99 e Libero H - Wolfgang) har Mikaela sina främsta meriter på stor häst. Med Saturnus, som till vardags kallas Ture, har hon tävlat internationellt och nått placeringar i svår hoppning. Under 2009 blev de tvåa i Morgondagens vinnare på Göteborg Horse Show och fyra på Junior-SM inomhus.

 

Mikaela och Saturnus blev 4:a på Junior- SM inomhus i Umeå 2009

 

Hoppning är roligast

Att det blev just hoppning för Mikaelas del tror hon beror på att hon alltid gillat fart och spänning.

 

– Ärligt talat gillade jag inte alls att rida dressyr när jag var yngre, jag har alltid varit mer attraherad av hoppning. Men ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett att dressyr är otroligt viktigt även vid hoppning, svarar hon.

 

– Men det är fortfarande hoppningen som jag tycker är klart roligast!

 

Förebilden är Rolf-Göran Bengtsson

När jag ber Mikaela beskriva vad hennes bästa egenskaper som ryttare är, svarar hon blygsamt att det är en svår fråga att svara på själv.

 

– Men en positiv egenskap är att jag oftast är väldigt lugn. En annan sak som jag brukar få höra är att jag har bra känsla för avstånd.

 

Mikaela tycker att Rolf-Göran Bengtsson rider otroligt mjukt och trevligt.

– Jag skulle verkligen vilja rida som honom!

Alla hästar har varit viktiga

Alla hästar som Mikaela har haft har betytt jättemycket för henne - de har alla bidragit till hennes utveckling. Rent känslomässigt ligger två av hennes ponnyer henne extra nära.

 

– Min B-ponny, Jewel Samantah, var en riktig fighter som alltid gjorde sitt bästa. Trots att hon var mycket mindre än de andra i sin kategori och bara hade ett öga, så kämpade hon alltid och gjorde allt för mig.

 

– Sen min C-ponny, The Minestral, som i början var en riktig buse som gjorde mest som han ville, men som i slutet var en av Sveriges bästa C-ponnyer.

 

– Även Ture, som jag har just nu, kommer nog alltid vara något extra för mig.

 

Jewel Samantah var en riktig fighter     The Minestral var en buse från början

 

Blir irriterad över ryttarmissar

Jag frågar Mikaela vilket hennes värsta hästminne är.

 

- Jag har bara skadat mig allvarligt en gång i samband med ridningen. Från den händelsen minns jag inget, så det kan omöjligt vara mitt värsta minne även fast man kanske tycker att det borde vara det.

 

- Annars har jag bara sådana där irriterande minnen, som är otroligt jobbiga bara för att jag är så himla irriterad på mig själv! Fortfarande, efter flera år, kan jag gräma mig över ryttarmissar jag gjort på viktiga tävlingar.

 

Bästa minnet är andraplatsen i Morgondagens vinnare

- Det bästa minnet är nog när jag och Ture var med i Scandinavium. Känslan när man gick nolla där inne, med den otroliga publiken, är obeskrivlig!

 

 

Drömhästen ska vara positiv och modig

Om Mikaela fick välja ytterligare en häst till stallet så skulle det bli en unghäst, cirka 6 år och med bra stam.

 

– Drömhästen får gärna sticka ut färgmässigt, kanske en skäck eller isabell. Men den ska även sticka ut på andra sätt, med fina gångarter och superhoppteknik. Temperamentsmässigt ska den vara pigg och positiv med en vilja att alltid vilja göra rätt. Dessutom ska den vara modig, men samtidigt försiktig.

 

Lever i nuet
Mikaela ger intryck av att vara en ödmjuk tjej som rider för att det är roligt. På frågan vad hon tror att hon gör om tio år, svarar hon att hon inte vet vad hon kommer syssla med.

– Jag har inte tänkt så mycket på framtiden, utan föredrar att leva i nuet.

Nu är det dags att introducera en nyhet här på bloggen! När jag började blogga hade jag en idé om att starta en intervjuserie med hästbloggare. Nu har idén blivit verklighet och första intervjun läggs upp här på bloggen idag!

Tanken är att en ny hästbloggare ska presenteras varje vecka. Ni kommer bland annat få bloggprofilernas svar på frågor som bästa hästminnet, ryttarförebilder och framtidsplaner. Intervjuerna avslutas med en prylkoll.

Roligt?