Ikväll blev äntligen våra grushagar klara! Det ska bli så obeskrivligt skönt att slippa leran framöver och kunna släppa ut hästarna i torra och fasta hagar.

Dagens ridpass var även det en höjdare. Min häst - som vissa dagar närmast kan liknas vid en tidsinställd bomb - var idag mjuk, energisk och spänstig. Han ger en så otroligt fin ridkänsla och är en dröm att sitta på när man hittar balansen mellan anspänning och avslappning.

Efter ridpass, dusch och promenad väntade en krubba fylld med mat och morötter. Ibland är det nog inte så dumt att vara häst ändå!

Ridpassen nuförtiden är... ehh... intressanta. Hästen är nyss igångsatt efter en kortare vila och det är ingen underdrift att säga att han är EXPLOSIV. Dynamiten som han uppenbarligen har under hovarna gör att han med jämna mellanrum - utan att förvarna - känner sig tvungen att skjuta rakt upp i luften, gärna i kombination med ett högljutt pip!

En sådan luftfärd klarar man oftast, men när han laddar om för en andra eller tredje direkt när han landat, då är det mer tur än skicklighet som gör att man sitter kvar.

Jag borde väl inte klaga, mellan luftfärderna känns han superfin. Men ibland önskar jag att det inte behövde vara fullt så spännande - om inte för min skull, så de stackarna som står vid sidan och får hjärtslag varje gång han bestämmer sig för att busa lite med matte.