Nittonåriga Johanna Bengtson har målsättningen klar - hon ska nå eliten i hoppning! I den populära bloggen Hoppryttarinnan får vi följa hennes satsning mot toppen tillsammans med ögonstenen Anton.


Började som dressyrryttare
Johanna är uppvuxen i Stockholm och började rida på Östermalms ridskola när hon var 6 år.

Att det blev hoppning som Johanna skulle satsa på var inte självklart. Från början var det istället dressyr som gällde.

- Hoppningen blev jag inte intresserad av förrän jag fyllde 13 år. Då kom jag fyra i en tävling med en ponny som jag bara ridit på några gånger. Det var min första hopptävling och jag gjorde det mest på skoj.

Johanna tycker fortfarande att det är roligt att träna dressyr och markarbete. En gång i veckan tränar hon dressyr för Malin Cohlin.

- Jag tycker att det är viktigt att understryka hur viktig dressyren och markarbetet är för hoppryttaren och hopphästen. Allt mellan hindren är ju egentligen markarbete. Jag jobbar mycket lydnad och dressyrövningar för att forma min häst som jag vill ha den, säger Johanna.

 

Tävlade på ridskolans hästar

Tävlingskarriären startade på ridskolans hästar. Med C-ponnyn Epsilon var Johanna med i SFK:s division II- lag under 2005.

 

- Det gick bra fram till finalen där laget tyvärr fick lite för många fel. Felen kom på grund av oerfarenhet, vi hade inte startat så många LB tidigare, minns Johanna.

 

- På Epsilon vann jag även en höjdhoppningstävling under en luciashow när vi klarade en 1.40- oxer. Han hoppade alltså över sin egen höjd (!) och jag hade tidigare hoppat 1.10 som högst. Då kände jag att det här vill jag satsa på!

 

Egen ponny

När Johanna vann ”Ryttarstadionmästerskapen” med en av ridskolans D-ponnyer, tyckte Johannas mamma att det var dags att köpa en egen ponny.

 

- Dagen då min mamma ringde till mig i skolan och sade att vi skulle köpa häst är en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag var 16 år och hade tjatat hela livet om en egen ponny och det lönade sig till slut!

 

Att hitta en passande ponny var lättare sagt än gjort. Den första ponnyn som de var intresserade av att köpa klarade inte veterinärbesiktningen. När de tittat på ytterligare16 ponnyer inom loppet av fyra månader hittade de honom - Baile na Gleanna!

 

Connemaravalacken Baile na Gleanna (-96 Calla Boy-Robin Hood), ”Glenn”, hade tidigare tävlat LB på Irland.

 

- När jag fick honom kunde han ingenting, han bara rusade mot hindren. Det tog väldigt lång tid innan all träning började ge resultat, men efter två års envis träning startade vi Msv B, säger Johanna.

 

Johanna och Glenn tävlade upp till MsvB

Lugn och följsam ridning

Att gå från dressyr till hoppning är inte helt okomplicerat. Johanna menar att hon har en tendens att sitta för framåtlutad och titta ner när hon hoppar, något hon tror beror på att hon blivit hoppryttare ”på senare dar” (om man nu kan säga så om en nittonåring!).

 

- Det är brister som jag är väl medveten om och jobbar med. Så länge det inte stör ridning eller häst så är det okey, anser Johanna.

 

När jag frågar om hennes bästa sidor tvekar hon och erkänner att det oftast är lättast att fokusera på de dåliga sidorna istället för de bra.

 

- Mina bästa egenskaper som ryttare är nog mitt lugn, min följsamhet och att jag är snabb att korrigera. Min filosofi är att vara bestämd när det uppstår situationer och att vara noga med att berömma hästen när den gör rätt.

 

Hittade häst i Tyskland

När Johanna fyllde 18 år, och ponnytiden var slut, såldes Glenn. Ny i stallet blev Anton (-02 As di Villagana – Raphael), Johannas första stora häst.

 

På en annonssajt hittade Johanna en liten annons utan någon bild, där det stod ”lovande 6-åring” och ”placerad i Hannoverchampionatet samt kvalad Bundeschampionatet”.

 

Johanna skickade iväg ett mail och frågade efter mer information och bilder. När hon fick se bilderna som skickades tillbaka blev hon såld direkt – vilken drömhäst!

 

- När jag kom ner till Tyskland för provridning hade de tagit fram sex hästar som de tyckte passade med beskrivningen av min ridning, men jag provred bara fyra av dem. De andra två var alldeles för grova för mig så det var inte ens värt att provrida. De lyckades matcha min ridning riktigt bra med tre olika hästar, men det var den sista och högsta hästen som passade bäst.

 

Hästen som passade bäst var alltså Anton, han som Johanna sett i annonsen.

 

- Jag som absolut inte skulle ha en brun häst över 168 cm, kom hem från Tyskland med en brun långbent häst på 172 cm i mankhöjd!

 

Visserligen är Anton väldigt ädel, men det har inte varit så lätt alla gånger att rida en så stor häst.

 

- Jag kan få svårt att få ihop honom ibland. Han är väldigt lång i kroppen och jag är bara 161 cm lång och väger ca 50 kg själv.

 

- Men nu, när jag äntligen börjat hitta knapparna på honom och fått rätt betsling, så lyssnar han riktigt bra på mig och mina hjälper!

 

Numera har Johanna bättre kontroll på stora Anton

Målsättningen för nästa år är klar

Tillsammans med Anton har Johanna placeringar i 1.30-klasser. De har debuterat i 1.35 under hösten och målsättningen för nästa år är klar.

 

- Förhoppningsvis kan vi starta och göra fina resultat i 1.40-klasser nästa år. Om vi känner oss redo så kanske vi även kan debutera i svår 1.45-hoppning, säger Johanna.

 

- Jag har börjat träna mycket fys- och mentalträning så att jag i alla fall är fit-for-fight.

 

Kontakten med Anton är speciell

Antons bästa egenskaper är hans inställning och att han alltid ställer upp för sin ryttare. Han känner direkt av om det är tävling och allvar på gång.

 

- Hemma är han goshästen som vill sticka ner huvudet under armen när man mockar och bli kliad i öronen. På tävling är han den kompletta tävlingshästen som blir totalfokuserad när det är allvar. Anton blir som en annan häst på tävling!

 

Det är uppenbart att Anton betyder mycket för Johanna.

 

- Jag älskar honom något enormt, det går inte ens att uttrycka i ord hur mycket han betyder för mig. Han är mitt liv och jag hade inte kunnat leva en dag utan att veta hur han hade det. Även Glenn har betytt mycket för mig, men kontakten mellan mig och Anton är starkare.

 

Anton betyder allt för Johanna

Nära olycka

I början av året var Johanna med om en obehaglig händelse som kunde ha slutat riktigt illa. Den siste januari hade hon varit och tävlat med Anton på Björkviks Ryttarförening. Det hade varit snökaos hela dagen och väglaget var halt på hemvägen.

 

- För att komma till stallet där jag har Anton måste man upp för en brant uppförsbacke. När vi skulle köra upp för backen fastnade bilen och transporten, så vi bestämde oss för att lasta ur Anton och leda honom till stallet. Jag stod inne i transporten för att ta ut Anton och min mamma och plastpappa stod bakom transporten och skulle öppna luckan, när bilen plötsligt började rulla bakåt mot ett stup vid sidan om backen. I panik fick jag kasta mig ut från transporten och dra i handbromsen!

 

Incidenten slutade lyckligt och alla klarade sig, men Johanna hamnade i ett chocktillstånd senare under kvällen.

 

- Usch, det var hemskt, jag såg alla möjliga syner framför mig, säger hon.

 

Förebilden är Helena Persson

Johanna inspireras av ryttare som Rolf-Göran Bengtsson och Meredith Michaels-Beerbaum, men den största förebilden är Helena Persson. Johanna har tränat för den sjufaldig SM-vinnaren i tre år och under de åren har hon utvecklat sin ridning enormt.

 

- Helena är en förebild med sin stilrena och mjuka ridstil. Hon är dessutom en jättetrevlig, ödmjuk och hjälpsam person som gläds åt andras framgångar, säger Johanna när hon beskriver sin tränare.

 

Helenas framgångar är resultatet av hårt arbete. Hon har aldrig fått några ”färdiga” hästar utan själv utbildat och tagit fram sina topphästar. Att Helena visat att det går att lyckas, även utan de bästa ekonomiska förutsättningarna, inspirerar Johanna att satsa vidare.

 

- Helena har själv sagt att hennes framgångar inte beror på talang, utan hårt arbete, säger Johanna.

 

På träning för Helena Persson

Vill rida mästerskap

Johanna är 19 år och tog studenten i våras, sedan dess har hon tillbringat den största delen av sin tid med att rida och vara i stallet. Hon skulle gärna vilja arbeta en period hos en bra ryttare för att utveckla sin ridning. Den långsiktiga målsättningen är att rida svår klass internationellt.

 

- Drömmen är att rida något mästerskap, säger Johanna när jag ber henne berätta om sina framtidsplaner.

 

Vägen till internationell mästerskapsnivå är lång och svår, men Johanna Bengtson är beredd att kämpa för att försöka förverkliga sina drömmar.

 

 

Prylkoll med Johanna

Hjälm – GPA Titium och GPA Tone on Tone

Kavaj – Pikeur Fabienne Junior

Handskar – Roeckl

Ridbyxor – Pikeur

Stövlar – Parlanti America Zip

Strumpor – Celeste Stein

 

Träns – Dyón (vid tävling), GlenGordon, Hubertus, Pessoa

Förbygel/Martingal – Tophorse Luxus

Sadel – E. Jeffries Exellence

Schabrak/Luva – Anna Scarpati, Equiline, Tattini, PW

Stigbyglar – Sprenger Bow Balance

Benskydd – Veredus Carbon gel


Alla bilder i intervjun är lånade från Johannas blogg.