Ridpassen nuförtiden är... ehh... intressanta. Hästen är nyss igångsatt efter en kortare vila och det är ingen underdrift att säga att han är EXPLOSIV. Dynamiten som han uppenbarligen har under hovarna gör att han med jämna mellanrum - utan att förvarna - känner sig tvungen att skjuta rakt upp i luften, gärna i kombination med ett högljutt pip!

En sådan luftfärd klarar man oftast, men när han laddar om för en andra eller tredje direkt när han landat, då är det mer tur än skicklighet som gör att man sitter kvar.

Jag borde väl inte klaga, mellan luftfärderna känns han superfin. Men ibland önskar jag att det inte behövde vara fullt så spännande - om inte för min skull, så de stackarna som står vid sidan och får hjärtslag varje gång han bestämmer sig för att busa lite med matte.